Hmm ja nu ha tiden sprungit iväg igen, men nu börjar jag få lite ordning på allt runt omkrig, hoppas jag..
Daiys har skrittas 30min 2 gånger om dagen varje dag, hon ska börjas att travas lite med nu endast raktspår. Har kontakt med vetirinär hela tiden så får vi se. Men då tanken var att hon skulle ha en vila i vinter så får hon ha den nu istället så är hon fit for fight igen till början av året.
Hjäpte min kompis med hennes unghäst en dag med vilket var vädligrt roligt var några måndersen man satt på en unghäst nu, lite egoboost med när man känner att man kan utveckla hästarna med.
Activty har tränigen rullat på som vanligt och hon börjar bli riktigt fin nu! Var ävn iväg på en tävling i Helsingborg där vi hoppa lite högre 110 och 115 vilket gick super bra. 110 blev i 5:te och 115 blev vi 3:dje placerade och hon var så fin, med så mkt fin ridbarhet, ÄNTLIGEN! ick ngt missförstånd dock pga av att hon utvecklats så mkt.
Har nördat gunde svans program nu det senaste, såklart. Senaste med Susan där hon sa ngt som fick mig att sätta ord på ngt som vart jobbigt med Activty i många år. Just det här att för gick jag in på bannan och ville nästan att det bara skulle vara över, för var så trött på alla som dömde och nedvärdera mig om det inte gick bra eller om det gick bra och perstations ångesten tog över. Medans nu går jag in och njuter, har roligt och gör det bästa av situationen. Tror mkt har att göra med Dasiy som gett mig ett stor självförtroende men även mycket att jag jobbat mer med mental träning.
Har även de senaste dagarna börjat jobba med meditation och somna in på spikmatta och kudde vilket verkligen gjort skillnade, fått ut mycket mer av sömnen vilket gör att jag orkar med och sedan har jag inte alls samma låsningar i nacken vilket gör att jag kan fokusera mer då jag får syre till min lila hjärna.
Brukar ha mycket runt mig men nu det senaste har/är det lite extra och jag hoppas det löser sig snart. Detta äe dock anledningen till att jag inte hunnit skriva här då det prioterats bort. Har endast med nöd och neppe hunnit med mina hästar och absolut ingen annan träning.
Jag kommer inte kunnat skriva upp alla träningar då det har vart lite för mycket nu. Så jag tänkte att jag tar de viktigaste träningarna istället och sen så ska jag försöka skärpa mig. Det var 3st viktiga träningar som jag tänkt skriva om. Min tränare har vart hemma och vänt så jag har hunnit tränat 2 gånger för honom. Min mentalcoach har jag även haft ett möte med vilket var väldigt nödvändigt just nu.
Hoppträning
När min tränare kom hem så åkte vi upp till Sven Ingvarsson och hoppa på hans fina anläggning. Jag hade med båda hästarna.
Activity
Hoppade vi mycket bana med och tanken var att vi skulle göra en försäljningsvideo, men det skulle bero på hur väl hon var igång och om hon hållit. Hon var super fin och frisk. Vi hoppa upp till 130 utan problem och hon var super fin. Jag var väldigt nöjd med henne, då hon precis kommit igång och vi inte hoppat högt med henne på väldigt, väldigt länge. Det stora jag måste jobba med är min hand, när hon blir het och stark höjer jag handen och speciellt höjer jag vänster handen vilket inte är så bra. Är medveten om det och jobbat på det nu ett tag så får fortsätta jobba med det. Men vet iktgaste för min självförtroende var att kan att hon går igen och att hennes vilja var tillbaka vilket man lugnt kan säga att den var!
Dasiy
Jag har haft en känsla av att hon är lite loj när jag hoppar och inte riktigt kommer över hindren och om jag höjer lite så känns det som hon har tagit i för kung och fosterland. Idag fick jag förklaringen varför. Vi jobba mycket att jag skulle få ihop henne och hålla ihop det hela vägen så hon börja hoppa på kraft istället för på fart som jag omedvetet har börjat rida på. Tog något språng sen satt det som det skulle igen och hon var super fin! Men det är fortfarande sitsen som jag måste jobba med, balansen över och efter hindret.
Andra träningen som vi hade var markarbete pass
Activity
Vi börja jobba henne mycket i skritten, sedan med övergångar mellan galopp och skritt. Efter det gick vi vidare till övningen ”klockan”. Det är fyra bommar som ligger på en volt i hel, kvart över/i och halv. Där jobba vi så hon fick fatta galopp galoppera över en bom göra halt och sen fatta galopp igen osv. Efter det tog vi tag i henne i traven. Jobba med ytter tygel innerskänkel och få henne att släppa efter. Flytta henne lite också och ställde igenom. Det svåra är när man kommer åt henne och hon bara vill dra iväg och hon börjar studsa. Men det är bara att sitta stila, hålla om med benen och jobba igenom det, vilket vi lyckades med. Hon har nog aldrig gått så bra! Det har även hållit i sig efter det vilket är väldigt roligt.
Dasiy
Tog vi ut men tyvärr var hon inte ren så hon har fått vila. I torsdags kolla vi henne och hon såg ren ut och det har inte vart ngn svullnad eller ngt alls. Sen på lördag bestämde jag mig för att sätta igång henne, då hade hon fått en konstigt svullnad som inte vill ge sig så hon vilat just nu och ska kontakt min veterinär idag då den inte vill ge sig.
Mentalträning med min mentala coach
Här var det väldigt mycket personligt och om människor i min omgivning så svårt att skriva för mycket om det. Men det var väldigt givande och jag hoppas nu att kunna ta vara på vad som sas och bygga på detta.
20/10
Activity- Longerad i Pessoaselen tänkte jobba lite mer galopp på henne idag så hon får jobba på sen hoppas jag att jag ska hinna klippa henne så det inte blir för tätt in på tävlingen. Sen fortsätter träningen med hårdare nu i början och sen lite lugnare till helgen. Det är tävling på tisdag. Ska även se om jag kan få till en hoppträning innan dess. Då min tränare kommer befinna sig rätt mycket i Kuwait nu som det verkar har jag en idé som vi får se hur det går med den.
Tisdag: Vila, eftersom hon inte kändes helt hundra dagen innan fick hon sig en dags vila. Svullnaden hade gått ner mer vilket var bra.
Onsdag: Markarbete, red ett lugnt markarbete med mycket fokus på skrittarbetet. Tog mest trav och galopp för att känna att hon var fräsch, vilket hon var.
Torsdag: Hade två kryss med några meter emellan som jag låg och rulla på fram och tillbaka. Hon var fin och lydig. Dock var hon super lycklig och hoppa flera meter över de små kryssen och även om hon lyssna lyckas hon ta en jäkla sats.
Fredag: Vila, mådde inte speciellt bra denna dag så jag var mest glad att jag kunde fixa stallet och ge hästarna mat.
Lördag: Vila, Dasiys tävling drog ut långt på tiden och vi var hemma sent. Skulle iväg på kräftskiva med några vänner så hon fick sig en extra vila. Tanken var ju att hon inte skulle vilat igår, men så blir det ibland.
Söndag: Longering i pessoaselen.
Dasiy
Tisdag: Vila.
Onsdag: Markarbete, red ett markarbete med fokus på lösgörande och samling. Ville inte lägga för mycket fokus på trav om den satt utan mer fokus på galoppen. Hon var fin i trav och gick fort över till galoppen där jag jobba med mycket tempoväxlingar, hon var väldigt fin.
Torsdag: Hoppning, satte upp en liten låg bana där jag låg och rulla med fokus på att våga hålla ihop henne hela vägen fram till alla hinder och lite snäva svängar. Ville speciellt jobba med banhoppningen sen senaste helgen. Hon kändes väldigt fin så höjde upp lite och hoppa några gånger med samma fokus. Sedan höjde jag lite till bara för att jag ville få henne lite mer uppmärksam då hon kändes lite loj. Hon hoppa väldigt fint och ridningen satt bra. Har slutat binda fast benen så mycket när jag rider nu för känner att jag måste lära mig att håll om utan att sitta fast men idag band jag fast dom och nu är målet att binda fast dom utan att de ska göra så ont i fötterna för då vet jag att jag håller om med benen tillräckligt.
Fredag: Vila, då jag inte mådde så bra och var mest glad att jag kunde ta hand om hästarna. Kanske inte den bästa uppladdningen inför en tävlingen men får bara rida fram henne lite mer inför första klassen.
Lördag: Tävling. Hoppade 115cm och 120cm. Målet var bara att rida bra rundor för vill få godkännande att kunna gå upp i klasserna nu. 115cm var hon lite spänd och banan var fruktansvärt tråkig och lätt, långa vägar och då hinner hon alltid kolla på mer grejer. Men var nolla i grunden red på lite i omhoppningen, då hon var lite spänd så är det svårt att få till det flyttet man vill. Lekte lite och hoppa ett räcke lite snett och vände innanför två hinder som ingen annan gjorde. Fick en bra tid rev dock sista hindret så kom precis utanför placering. 120cm var en A:0 vilket innebär att man rider på tid från början. Denna banan var lite roligare hände lite och fanns många roliga vägar att leka lite med. Gick in och lekte lite drog in på svängarna lite här och var men höll ändå ihop det. Speciellt in i kombinationen ville jag få ihop henne då den var lite kort. Allt kändes jätte bra förutom till fyran då hon backar av lite mer än vad jag räknat med så fick rida på lite där, borde istället ridit lite mer i svängen blev för passiv. Annars var det mest roligt att leka runt lite. Jag ledde hela klassen tills den siste ryttaren går om mig med lite bättre tid, surt men efter som jag mest red för en bra runda så var det bara plus i kanten med en placering och lite pengar.
Söndag: Vila. Det har blivit mycket vila nu men veckan som kommer känns som det kommer bli ganska hård då min tränare äntligen kommer hem i 1 och en halv veckan innan han åker iväg i 3 månader igen så det gäller att passa på att få in lite träningar nu.
Filmen är lite halv bra då det var svårt att film i ridhuet och i andra klassen missa mamma ettan då det ringde
For five days in early January, George Morris arrived at the ring at about 7:30 each morning, meticulously dressed in polished boots, shined spurs, breeches, a solid-colored belt and a polo shirt when the Florida weather was balmy or a plaid flannel shirt on nippier days.
The Olympic silver medalist and former U.S. show-jumping coach started some days quizzing the young riders gathered around him on topics such as the German Training Scale—rhythm, looseness, contact, impulsion, straightness and collection—or the tempo of the walk (four beats), the trot (two beats) and the canter (three beats). Another day, he discussed riding without stirrups to improve rider tightness and balance.
His mission was to share some of the classically correct riding principles he has learned over the past 65 years with the riders participating in the eighth annual George H. Morris Horsemastership Training Session at the Palm Beach International Equestrian Center in Wellington. The riders, ages 15 to 21, had been selected to participate because of their success in equitation, jumper and hunter competitions in 2013.
“What’s important is you develop a system based on correct classics,” he told them and the 100–150 auditors who attended daily. Audience members included luminaries of the sport such as Olympian Anne Kursinski, who also gave a riding demonstration early in the week, and Olympic dressage rider Michael Barisone, who said he was there so George’s “attitude and mentality of self-discipline and excellence” could rub off on him.
Designed to develop a pipeline of young horsemasters for future U.S. Equestrian Teams, the comprehensive program encompassed stable management and veterinary and farrier care in addition to the daily lessons in the saddle from George. This article shares 15 of his training insights, important for horsemen of all levels and ages.
1. Create Impulsion
George started each riding session by having riders walk and use their legs to ask the horses to move forward and create impulsion. “The hind leg is where it starts,” he said. A rider breaks up resistance in the horse by encouraging his hind legs to come forward and under his body. When that happens, the horse’s croup starts to drop. Then the base of the neck, where it attaches to the shoulder, comes up. As a consequence, the horse’s head drops and he starts to round. As riders urged their horses forward with their legs in one session, George told them to keep their hands up over the withers in a straight line with the bit. “You use your leg until the horse stretches to the bit,” he said to one rider as he walked beside her and lifted her hands. “This is contact.” The next day, he further explained: “You want to feel as if you’re pushing the horse’s head down. Don’t pull the horse’s head down.” It’s important to take and give, he added. “When I feel the outside rein and the horse comes back, I instantly give.” He reiterated these points several times throughout the week while riders worked at the walk, trot and canter.
2. Keep Him Straight
Throughout the week, George reminded riders to use inside legs at the girth to press the horses into the outside reins to develop and maintain straightness, which is necessary for back-to-front collection. There are two types of straightness, he explained. The first is the bottom line of the horse. Does his left hind hoof fall into the print of his left fore and his right hind into the print of his right fore? Most horses naturally go in a little haunches-in. The second type of straightness is the horse’s topline, from the dock of the tail to his poll. On a straight line, the horse needs to be tracking straight, and on a circle, he must be bent in accordance with the curved line. Many riders overbend their horses, making them crooked, he said. He also reminded riders that to be straight, they first must feel a forward quality in their horses’ gaits. In the canter, George said he wanted the riders to use their inside legs to outside reins with a slight inside flexion just so they could see the back corner of the horse’s inside eye. But, he warned, “That’s ALL,” the flexion he wanted.
3. Carry the Hand
On the fourth day of the training session, reserved for working without stirrups, George rode a horse whose conformation made it easy for him to resist contact and go with a high head carriage. To ask a horse to round, George said he uses an “old-fashioned French system with my hands. I show [the horse] an early lesson that he can’t get his head higher than my hand. … I’m keeping my hand up and driving him forward with my inside leg, very much on the outside rein. When he’s in a beautiful place with his neck arched and round, I soften and lower my hand.” He said that he doesn’t use gadgets like draw reins or tougher bits. “You won’t see me sawing on the horse’s mouth,” he added. George taught this method to the riders throughout the week. For example, when one rider’s horse resisted, he told her to raise her hands, close her fingers and push with her leg. “You have to resist the horse’s resistance so the horse starts to accept contact.” When the horse softened in the mouth, George told the rider to be sure to give with her hands as a reward. He explained that many riders are taught to lower their hands if they feel resistance, “but that is rewarding the horse for disobedience.
4. Make Every Transition
Count Throughout the session, George told riders to work on transitions between gaits, reminding them to “make every transition count.” He wanted the horses uphill in the transition and in front of the leg. During walk–halt transitions, he instructed riders to use four parts of their bodies to ask for the halt: back, seat, legs and hands. He told them to stretch in their spines which gives them power, keep their legs on and close their hands. When the horses responded, he said the riders should give a little with their aids. He also had the riders work on transitions within the gaits. At the canter, he instructed them to lengthen for 10 strides and shorten for 10. To lengthen, they just needed to relax the hands because the horses were already traveling with impulsion. In the collection, “I want to see how slow they’ll go,” he said. If the horse fights the bit, “we close our fingers. We don’t surrender and drop our hands.”
5. Establish Rhythm
With Cavalletti During the flatwork, George had the riders trot over cavalletti to help create a regular rhythm. In one variation, riders trotted over two cavalletti set on a short bending line. They approached on the right rein, trotted over the first cavalletti, rode the bending line to the left, trotted over the second cavalletti and turned to the right. The alternating bending helped to supple the horses. In another variation, riders trotted over a serpentine pattern of three cavalletti set across the wide arena. Again, the focus was on maintaining a steady rhythm. The work also helped the horses become more comfortable stepping over small obstacles, George said.
6. Supple with Lateral Work
In each of the flatwork sessions, George instructed the riders to do a variety of basic lateral work—leg-yield and shoulder-fore—and then more complex movements—shoulder-in, shoulder-out, haunches-in and the even more-advanced half-pass. The work encourages a horse to be submissive to the rider’s legs and breaks up his resistance behind so he becomes more supple, he explained. It also quickly collects the horse from back to front, which “is called engagement. It gets the horse accepting the leg,” he said. One day, the riders worked on shoulder-fore, in which the horse’s inside hind leg tracks between the two front legs and the angle of his front end is less than 15 degrees. Going to the left, George told them to move both hands to the inside a few inches and use the inside left leg to bend and push the horses to the right rein. If a horse started to stiffen on the inside rein, he said to very delicately play with it. After a few steps at shoulder-fore, riders went straight and forward. Then they rode haunches-in and alternated between the two movements every few strides. “Get that horse dancing behind,” George said. Then they rode a working trot to re-establish impulsion, changed direction and repeated the lateral work. George also pointed out that all horses have a stiff side and that “our goal is to make both sides the same as possible. Crooked horses can’t be collected.” You do this by working on circular tracks and figure eights, especially in lateral work.
7. Spiral In and Out
To continue to supple the horses throughout their bodies, George had the riders spiral in on three circles at the canter. They used their outside legs to displace the horses’ haunches in while bending them around the inside legs. If a horse resisted, the rider could use a leading inside rein and an outside neck rein. When the horses relaxed a little, George said the riders could give slightly with their inside reins while the outside reins remained more solid. Then they spiraled back out. After the three circles, the riders went straight. They repeated the exercise a few times in one direction, and then they changed direction and repeated it.
8. Counter-Canter to Collect and Balance
Throughout the week, George had the riders do one of his favorite exercises in the canter: Ride a half-turn and maintain the counter-canter in the opposite direction. He likes it because it collects and balances the canter. So riders on the right lead rode a half-circle back to the rail so they were traveling to the left still on the right lead. The outside left leg (now to the inside of the circle) was behind the girth regulating pace, the critical inside leg was at the girth and the inside right rein played, giving and taking, relaxing when the horse softened in the jaw. “That inside rein is desperate to give,” George said. Riders made a few of these half-turns to change direction, maintaining the counter-canter. The work also helped the horses start to be in self-carriage. “Self-carriage is where a horse holds himself, maintaining his own balance and impulsion,” George explained.
9. Stay Straight in Flying Changes
George said that many horses today do not sit down during flying changes but are high in their croups and sulky. To fix that, he had the riders make big half-turns, sitting down in the turn so the horses would learn to accept the seat and not pull the riders out of the saddle. Then he wanted the riders to keep the horses absolutely straight using the inside leg at the girth to outside rein. When the riders asked for the change, he told them to change just their aids, moving their new inside leg to the girth and pushing with it, especially if the horse kicks out or is high in the croup, and taking a feel of the new outside rein. The outside leg is back and passive. He said too many people just grab the new inside rein to ask for the change, making the horse crooked and often late with the change behind. He wanted the horse to make the changes exclusively from the riders’ leg aids. “It’s cheating if you use your hands,” he said.
10. Lighten Up
Any time the riders asked for pace, such as when they were galloping or jumping, George encouraged them to be light on their horses’ backs with their hip angles closed and their upper bodies forward about 30 degrees. This allowed for a smoother and softer ride and kept them from disturbing their horses’ self-carriage. “Watch [Olympian] Nick Skelton,” George said. “He is a master because so much of the time, he’s over his horse letting his horse do his job.” At the start of the final day’s training session, George explained to riders and auditors that Italy’s Federico Caprilli revolutionized fast riding (galloping and jumping) in the early 1900s. Prior to that, people rode with long stirrups and sat back when jumping and racing, which hindered the horse’s hind end. Caprilli advocated shortening the stirrups to get the rider off the horse’s back to make it easier for the horse to do his job. There are times when a rider needs to sit more defensively, such as over a spooky fence. But as the riders trusted that their horses would jump such fences, George said they could return to the lighter position.
11. Ride with Pace To the Base
On the third day, George had the riders warm up over a small triple-bar jump set on the short side of the arena. He wanted them to get sufficient pace to the jump, cut the corner a little and let the horses go forward to it. That work helped produce impulsion and looseness. “As I let the horse go forward, I measure the fence,” he said. When the riders saw a distance, he told them to ride forward past it just a bit so the horse jumped up from the base of the fence. “Pace to the base,” he explained. The final day, George had them gallop a long approach to a vertical, get to the base of the jump and then relax the reins. This work would teach the horse to leave from the deeper distance by rocking back onto his haunches and jumping up. He then learns to jump round and careful, which helps his bascule—the “holy grail of jumping,” George said.
12. Practice What is Difficult
After getting the horses forward over the triple bar, George had the riders work over a liverpool to a vertical jump that was set on a bending line to the right, 52 feet from outside corner to outside corner. Riders first rode the outside part of the line in four quiet strides, teaching the horse to collect. Next the riders opened up their horses and jumped the line in three strides. Riders then halted and rode the line in four strides again. If a horse raised his head or twisted when fitting in the four strides, George told the rider not to “freak out” and lose her position and give up. Instead he wanted the riders to stick to their guns and keep asking the horses to fit in the strides. He said riders too often try to protect their horses and “keep them in cocoons” rather than do the work that is hard.
13. Let Go Out of the Turn
On the final day’s jumping course, George explained the nuances of riding a turn. At the apex of a big rollback turn from one large oxer to another, the rider should be relaxing and letting go of the horse and focusing on the line and distance to the next fence. If you do this, he said, you’ll “measure the fence infinitely better.” If the horse is not listening to the half-halt or is cross-cantering by the time he reaches the turn’s apex, a rider needs to return home and practice—“that’s homework,” George said. Problems like this can’t be fixed on course in the show ring.
14. Keep Riding to a Difficult Distance
George ended one day’s jumping session by having the riders tackle a big crossrail that was “ugly” but simple and invited straightness. When one of the riders missed her distance to the jump, George said, “If the distance is difficult people, work it out. Don’t quit.” He told her to hold the horse a little and use leg to help him. A rider can’t get to the off-stride and be soft with her leg and hand, he said.
15. Stay Positive
When some horses had trouble and refused on the final day’s jumping course, George reminded the riders not to be tentative because a horse will sense that and question whether or not he should jump. “The relationship between horse and rider is closer than any two beings, even if you’re married,” he said, adding, “When a horse gets tentative, you don’t get tentative. That’s the kiss of death. … You get positive.”
George concluded the week’s training session by explaining that its goal is to encourage a professional rider’s mentality through the whole spectrum of horse care. “Each person will have his own riding system and way of working a horse,” he said. “The basis of this clinic was classically correct riding.”
The 2014 George H. Morris Horsemastership Training Session was presented by the United States Hunter Jumper Association and supported by the U.S. Equestrian Federation, the U.S. Equestrian Team Foundation, Practical Horseman and the Winter Equestrian Festival.
This article originally appeared in the April 2014 issue of Practical Horseman.
Emile Hendrix "Topriders will always rule the roost"
Former show-jump rider Emile Hendrix from Baarlo, a village in the south of The Netherlands, explains why it takes a top rider to make a top horse. Which combinations were successful in the past and why? In what way does Emile produce a show-jumper for an amateur, who has the ambition to jump a 1.40 or 1.50m course?
EMILE HENDRIX:
In my opinion it takes a top rider to make a top horse. The reason for the fact that a top horse suits a top rider and thrives in the sport, is because top horses generally have often a certain `edge’. I call it `a bit freaky’. Riders with a lot of feel and with top management in their yard, can deal with such a horse very well. Amateurs do not have the know-how and feel for that kind of a horse. Maybe the know-how at times, but in the end not the feel. It is a well known fact that many top riders are in the sport for a long time and always manage to produce yet another horse. In this world there are possibly about twenty five riders who really make a difference and those are the Messi’s, Ronaldo’s and Robbens of the show-jumping world.
X-factor
A top rider is capable of allowing for the potential of the horse to fully blossom. Also then there are differences as one top rider might suit a blood horse better than an other. For example, some horses need more discipline whereas others work better on the base of compromise. There are a lot of decent riders, but the people who really make a difference and just ride phenomenal, have the `X-factor’. People who are forever at the top of the list of the world rankings and come back strong time and again do have this X-factor. Of course there is always the exception of someone who together with his horse as a combination mingles in the scene because he is a good enough rider and happens to have an extremely good horse. But the boys who at a young age do have the X-factor and still, are for example Ian Miller and John Whitaker just to name one or two. Ian Miller has ridden in no less than ten Olympics, that is class! In my own country I consider Gerco Schröder and Jeroen Dubbeldam the ones who make a difference.
Count them on one hand
Top riders need top horses, which are generally not ride-able for amateurs. Proper top horses have, just as top riders, extreme characters which often match in an extreme way. A horse which wins four Grand Prix competitions, is not necessarily a top horse, as top riders are able to be quite successful with a slightly lesser quality horse. When you talk about an exceptional top horse you will find there are very few of them. In the past there were Jappeloup, Milton, Big Ben and Top Gun. You can count them on one hand.
Also London is a top horse but he is where he is because of Gerco Schröder. If London was with an amateur rider, he probably would not do so very well. But what is a top rider? A top rider is not someone who is just talented, it is much broader. I always say: `A top rider is someone with ambition, that is the most important bit’. Also, a top rider has to be able to deal with emotions, or stress. In my opinion calmness is the greatest asset of a top rider. As a top rider you need to see the greater picture and the intelligence to stay ahead of the situation. I think this asset is a gift and can not be trained. There are other factors, such as management, but you can learn that. As a rider you also have to have a nose for finding the right horse. The horse that suits you. Some riders, really good riders, do not necessarily have a good feel for choosing the right horse. Whereas other riders do.
The circle of a top rider to my mind is not completed without the fifth asset which is talent. However, talent can be your greatest enemy. When you are very talented but do not develop the rest, you end up staring at a great brick wall in the end. A top rider is the full picture and not just talented. You see the same in football and other sports. Many have the talent, but in the end not the character, or they miss another asset which keeps them from succeeding.
Comfortable ride
The market for top horses suitable for amateurs is quite large, therefore we have to train these horses for their job. A suitable top horse for a junior rider or an amateur is probably not a top horse for a top rider. Some of these horses have to possess unbelievable riding qualities and also be a comfortable ride, just so any amateur can cope. A good amateur horse will always keep its head cool and continue to perform despite a rider mistake. When people ask me to find a horse for them, I always ask them to send a video of the rider. It is my duty, in unison with the trainer, to find the right horse for the right person. There are plenty of people who are not a top rider, but do have the ambition and besides that have top management, and therefore, together with the very right horse, can come a long way in the sport. The top riders will always rule the roost, but as an amateur you can be part of it with an occasional special success.
It is becoming increasingly difficult in order to find sufficient young people who want to and can train horses in a proper way for the market. A show-jumper has to be schooled on the flat through its entire career, needs competition experience and to have seen it all; in order for it to never become overwhelmed. The horse needs to be obedient and has had some results, with which it has proven to be trustworthy for its job at all times. At that very moment the horse is ready, with an amateur, to perform at a high level, subject to possessing sufficient technique and potential.
Protect the culture
The production of show-jumpers lies mainly in Belgium, France, Germany and The Netherlands, which is were the training takes place and the breeding world and sport have developed themselves tremendously. When you take in what we as a tiny little country have achieved in the sport and as breeders worldwide, it has given us very little appreciation. The connection between horse and human being and the involvement in the equine sport is very alive in Holland and also in the rest of the world. If only you see what the documentary about Totilas did to the people. I am convinced that there are still huge opportunities for our equine world. It is important to keep on, from the foundation, educating people and instructors, in order to protect this culture and create progress.
Former jumping rider and European champion Johan Heins, who runs his own commercial yard in the northern part of the Netherlands, coached many other riders throughout his career , including Harrie Smolders, Nathalie van der Mei and Marc Houtzager. The highlight was coaching Jeroen Dubbeldam and Albert Voorn to gold and silver at the Olympic Games in Sydney. Enough of a reason to ask Johan why he thinks there is a shortage of young people willing and able to school horses properly. How does Johan Heins think this problem could be solved?
JOHAN HEINS:
This is certainly an issue of some concern to people in the equestrian sport. At events I often end up having conversations about the correct schooling of jumping horses. For young people, it apparently is very difficult to develop an interest in this and then also to remaininterested. Firstly, I think the conditions have changed tremendously compared to how they used to be. There are more riders, horses and events than ever. As a result, most riders sooner rather than later want to enter a one or two star event, even though they have limited experience. As they want to be there and compete with everyone else!
Generally, you see that some of the people have only a limited number of characteristics a top rider has to have. First of all they find the equestrian sport fun. In addition, they often know someone who knows how to find the good horses and they usually have a good trainer, manager and veterinarian. Plus they often have the financial resources. These riders achieve some success, but mostly that is only temporary. To become a renowned top rider, with consistent results, you need to be able to school a horse primarily on the flat, and you must also be able to feel that you are improving your horse and that you are not asking too much of it.
Start at the base
It is my opinion that in order to achieve this you need to start at the base. I think something like this will only succeed if it is organised by the KNHS (the Dutch National Equestrian Federation). Previously, everyone had to ride a ‘Caprilli’ test, otherwise you were not allowed to compete in jumping. (A Caprilli test is a dressage test with some lower jumps in it; this was abolished years ago by the KNHS, but is occasionally still on offer – editor). I would like to say to the KNHS: Come up with a modern Caprilli test! In which riders for example have to show that they can ride the same distance between the jumps in four, five or six strides. And that they understand that sometimes a situation requires them to take a jump from a larger distance, while the next one may need them to be much closer.
In any case, how they are riding has to become very important for the riders, so they start thinking differently about the sport, which subsequently will change their mentality. If you change the mentality of the riders, they will also get better results. Because it is crucial to understand that it is not just about racing from obstacle to obstacle in order to win the class, it is much more about the way people ride. The riders need to learn the basics, allowing them to jump and school their horse in a consistent manner. Once the riders themselves are able to do this, you make them less dependent on the money to buy a good horse that was trained by someone else. Also, I think it will make the sport much more fun for them. If you make proper riding the most important thing at a basic level, they are likely to keep riding that way at a higher level as well. Because they will definitely notice that it makes riding a lot easier.
Modern Caprilli
Of course I give my opinion and say all this, but people are not going to take it seriously if it is not organised by the KNHS. People will not take it seriously otherwise. The riders need to know that they have to learn the basics in order to perform well in the sport. I know that the KNHS has discussed installing a modern form of the Caprilli-test, but somehow that has never been realized. I am convinced that our better riders also all agree that something must be done at the base of the sport. At competitions I often hear this when I talk to them.
There are some riders who have the financial capacity to still be able to participate at the forefront. If their horse stops performing well because it no longer accepts the rider’s mistakes, they buy another horse that was schooled by someone else. Because they do not master the basics themselves. They would be much more successful and have more fun if they were able to school their horse themselves. The way they are riding is wrong, as those riders only sit on their horse, but that has nothing to do with riding. Yet they think they can ride, which is unfortunate.
Changed times
Times have changed drastically. In the past, if you had no money behind you, you had to make sure you were better than anyone else to get the horse going. So you really had to be able to teach your horse properly, so it would be worth more and you could make a living that way. And you had to have the luck to come into contact with the right people. I learned a lot from people like the father of Henk Nooren and later I stayed with Alwin Schockemöhle for almost four years. At that time, Alwin Schockemöhle was one of the best jumping riders in the world, he just really knew how to ride!
Your physique determines for a part how you ride, but ultimately it all comes down to the same thing. By riding with feel and being consistent in what you do on a horse, the horse will start to understand you. In my opinion there is only one way to ride and that’s low, deep and round. In the dressage world there is currently much debate about low, deep and round, but I have not done anything other than that in my life. I always compare this with a horse moving freely in a field. If a horse is hyper and tense, it will move with its head up and with a tight back. When the horse is calm, it will lower its head and relax its back. In my view, this is a pleasant posture to the horse.
All top riders know how to do their flatwork and they keep coming back every time they start with a new horse. There are a lot of young riders who start with a nice horse and are successful for a little while, but then you never see them again because they haven’t learnt to ride properly. At some point the horse will no longer accept their shortcomings.
Source De Paardenkrant 2014 (Kettingbrief) http://horsesinternational.com/articles/top-riders-can-dressage/
Tisdag: Hoppning, fortsatt fokus på flås men idag genom hoppning i en gymnastisk serie. Hon hoppa väldigt fint och var väldigt nöjd med henne, valde även att höja upp lite några språng vilket hon gjorde lika enkelt som vanligt.
Onsdag: Longerad i pessoaselen.
Torsdag: Vila, då en oplanerad tävling hittades till helgen valde jag att låta henne vila denna dag så hon skulle vara fräsch till tävlingen.
Fredag: Markarbete med några språng, det var så himla längesedan jag tävla min lilla pärla så kände att jag behövde hoppa några språng för att lyfta mitt självförtroende. Hon var väldigt in. Hade bara en oxer och ett räcke som jag hoppa några språng på. I början red jag lite dåligt, blev lite osäker. Men ju högre det blev ju mer skärpte jag mig och höll ihop henne.
Lördag: Tävling, vilket gick super! Var nolla i båda klasserna 100cm och 110cm och även om jag inte satsa så blev jag 3a i båda klasserna. Hon kändes väldigt fin och tillbaka på banan. Min ridning satt bra med och detta var en bra boost för mitt självförtroende.
Söndag: Vila, eftersom hon var så himla fin dagen innan tyckte jag hon var värd en vila dagen efter.
Måndag: Skulle longeras i pessoaselen men när jag tog in henne från hagen hade hon en svullnad i käken och ett pytte, pytte litet sår på benet, när jag tog ut henne för longering så såg hon inte helt ren ut, vet inte om det var syn villa eller vad men tar det säkra före det osäkre just nu.
Dasiy
Tisdag: Longerad i pessoaselen. Dasiy har inte vart jätte förtjust i att bli longerad i selen men har jobbat med henne i perioder och det har blivit bättre, nu är tanken att hon ska gå i den runt en gång i veckan, tror det hade gjort gott för henne.
Onsdag: Markarbete, var ute och red i spöregnet. Hon var super fin. Kom verkligen om med benen och hon var riktigt fin.
Torsdag: Hoppning. Hoppade samma övning som med Activity. Inget katastrof pass men inget att häng i julgranen heller.
Fredag: Lugnare markarbete. Jobba henne lite lugnt, mjukgörande i uppvärmningen. Gick sedan över till att ligga på en volt och galoppera över en bom, med fokus på rytm och fokus.
Lördag: Vila
Söndag: Markarbete med bommar/kryss. Satte upp en övning från Holland som var helvetes övningen, det gick bara inte. Idag läste jag en väldigt bra artikel om markarbete och jobba lite med det. Jobba även väldigt noggrant i början med att hon skulle gå en rak linje, ta skänkeln och lydnad. Vilket gav resultat, i början var hon lite jobbig och dragig men efter ett tag släppte hon efter jättefint och var super fin att rida. Övningen fungera även hur bra som helst! Nu ska jag bara klara av att göra den när stoneface kollar… det får jag lösa med den mentala biten.
Måndag: Markarbete med mycket fokus på rakhet. Jobba mycket med yttertygel innerskänkel.
Från och med onsdag förra veckan t.o.m. fredag denna vecka är det väldigt mycket att ha koll på då jag har hela hästarna för mig själv och det tar lite längre tid att mocka, bära vatten och fixa för 5 hästar. Detta påverkar ibland att hästarna fått gå lite lugnare för jag ska ha en chans att hinna med allt plus skolan, speciellt med UF.
Dem tabbarna jag gjorde i helgen är en av mina största rädslor att jag ska göra. Efter att ha gjort tabbarna igenom alla helgens starter känner jag att jag måste göra något åt det, nästa tävling tänkte jag då testa en mental övning som jag lärde mig från boken Det blir alltid som man har tänkt sig (Olof Röhlander). Den övningen tänkte jag göra inför en tävling i Holland, fick dock aldrig tummen ur att göra det. Gjorde den flera gånger i huvudet genom att se mig göra det och enligt forskning så tror min kropp undermedvetet att jag gjort det då och vad vet jag, jag red väldigt bra den tävlingen och inte missa jag någon distans vilket var min rädsla.
Så här står det i boken:
Mental styrketräning- inför en viktig prestation som en golftävling, en tentamen etc.
1. Ta fram en lapp och skriv ned tre vanliga negativa tankar du brukar ha innan du ska prestera. T ex ”Bara jag inte blir nervös” eller ”Jag är i dålig form” eller ”Tänk om jag gör bort mig”
2. Riv sönder lappen i små bitar, se hur den bokstavligen försvinner. Inte bara i huvudet alltså utan på riktigt.
3. Ta fram en ny lapp och skriv på den lappen ned de tre saker som stärker dig mest ”Jag är trygg i mitt spel” eller ”Jag älskar tuffa utmaningar” eller ”När andra viker sig är jag starkare än någonsin”.
4. Den här lappen lägger i bagen eller i fickan så du kan plocka upp den under rundan.
5. Om det dyker upp fler negativa tankar under tiden, skriv ned på en annan post-it-lapp och riv sönder den på plats.
Låter det galet? Vem vill vara normal? Det viktigaste är att funkar. Testa så får du se.
Även om jag gjorde det i huvudet så tror jag att det kommer fungera och ge ännu mer effekt när man göra det i praktiken. Inom mental träning pratar man ofta om sina sinnen. Så om du skulle elda upp lappen så skulle du:
Se den försvinna
Känna lukten av bränt
Känna värmen av elden och hur det försvinner
Hör ljudet när du tänder elden osv
Det hade gjort att du uppfattar det ännu mer.
Det var Bruce Lee som använde sig av denna metoden
Idag tisdag tog jag tag i mig själv och utförde ett lättare yoga pass. Det vara ungefär i 15 min vilket var tillräckligt för att det skulle kännas som någon vänt min kropp in och ut. Jag har valt ut några yoga övningar som jag arbetar med, beroende på hur stel jag är kör jag olika övningar och olika mycket.
Idag gjorde jag:
· Solhälsning A x2
· Solhälsning B x1
· Padagusthashana
· Utthita trikonasana
· Prasarita padottanasana A,B,C,D
· Utthita hasta
· Ardha baddha padmottanasana
· Motrörelse A
· Motrörese B
Jag körde mellan 3-5 andetag beroende på hur stel jag var i de olika övningarna. Efteråt kändes det otroligt skönt i hela kroppen. Jag ska försöka att göra detta mer och öka succesivt.
Padangusthashana- när jag höll på som mest med yoga, var detta en av mina favortiövningar och för varje gång kom huvudet bara närmare och närmare knäna, idag var jag glad om jag fick ner mina händer till fötterna!
När jag skrev mina mål missa jag att skriva in det viktigaste. Något som jag verkligen måste jobba med är mitt fokus. Det hör till både den mentala biten och ta hand om min kropp. Om det var ngt jag fick höra nere i Holland var det slappna av i handen, håll om med benen och FOKUSERA. Jag har en tendens att tappa fokus när allt känns bra. Detta ska jag jobba upp genom att bara fokusera. Men har även märkt den senaste veckan att mitt huvud har känts helt dött. Efter några timmar fokus i t ex skolan så känns mitt huvud helt dött. Visst att man kan känna sig trött men detta har vart extremt och varje dag, även om jag försökt vila upp mig har det hängt med. Häromdagen konstatera jag och mamma vad det kan bero på. Jag har problem med nacken. Jag är väldigt spänd och blockerad i nacken. När jag stressar eller har mycket att göra ligger jag och spänner jag mig på nätterna och min nacke blir värre. Detta leder till att mitt huvud inte syresätt som det ska och då orkar jag inte fokusera som jag ska. Så för att utveckla mitt fokus måste jag även bli bättre på att ta hand om min kropp. Detta hade jag som mål men har mer saker som jag ska göra:
Onsdag: Longerad i pessoaselen över bommar på en volt.
Torsdag: Markarbete med bommar med fokus på lydnad och kondition. Hon kändes riktigt fin. Hade lagt ut lite bommar längs med långsidor och låg och rulla runt på dem. Annars brukar hon bli galen och springa efter ett tag, men idag höll hon ihop sig fint och bara galoppera samlat och fint. Hade även bundit fast mina ben så ko m om bra med benen och satt stabilt i sadeln även om hon försökte dra iväg.
Fredag: Red ut en sväng med min vän. Tanken var egentligen att hon skulle få hoppa denna dag men istället red jag ut med min vän då det var sista chansen innan hon åker till Stockholm.
Lördag: Vila, tävlingen drog ut på tiden så valde att ge henne sin vilodag idag.
Söndag: Longerad i pessoaselen, hon har fått en lugnare vecka av olika anledningar, så idag fick hon springa lite i linan och nästa får det bli hård träning för henne istället.
Måndag: Idag fick Activity gå ett markarbete med fokus på flås och lydnad. Jag känner att muskler och så har hon byggt upp fort men att hon måste få upp själva kondisen, så det är vad vi fokuserar på denna veckan. Hon var väldigt fin min lilla stjärna, hoppas verkligen hon kommer hålla nu! Även något jag måste jobba med är att korta tglarna och sänka handen på Activity, annars blir det lätt att jag hamnar i bakåtvikt och håller min balans i handen.
Dasiy
Onsdag: Ett vanligt hederligt markarbete på vår ”gräsbana” hon kändes väldigt, väldigt fin. Dock gör jag den tabben och slappnar av och släpper allt. Så stor skärpning på det, fokusera hela ridpasset.
Torsdag: Jobba lite över samma bommar som Activity. Har känt ibland när jag samlar ihop det tappar hon takten. Så tänkte därför jobba med det över bommar istället för jag skulle ha ngt annat att fokusera på. Det värka fungera och efter lite arbete så kändes det riktig bra.
Fredag: Lugnt markarbete, red mest lite lösgörande arbete och kolla av så att gas och bromsfungera, hon kändes väldigt fin.
Lördag: Tävling i Halmstad hoppade 115cm och 125cm. I 115 var jag dubbel nolla och 9 placerad. I 125cm fick jag inte alls till ridningen och fick två nerslag. Hon är lite spooki och fick inte alls till ridningen. Har analyserat det hit och dit, snackat med min tränare så det är bara att ta nya tag imon och fixa det. Ska lossa på kedjan till bettet och fokusera och planera min ridning ännu mer, våg vänta en gång istället för att agera för snabbt.
Söndag: Det är tävling även idag för Dasiy i Halmstad, hoppa en 120cm och var dubbelnolla. Hela rundan var väldigt bra förutom ett hinder. Där jag gör det jag inte får, jag rider emot och ser en perfekt och sedan känner jag hur jag börjar rida iväg på en väldigt dålig distans… Halvvägs kan jag inte ångra mig för då kommer vi slå ihjäl oss det är en sak som är säker. Blir så frustrerad. Men det var bra att jag tänkte rätt, nu ska bara huvudet och kroppen samarbeta.
Bygga upp henne och få henne att hålla. Inte förens hon håller kan jag fokusera på tävlings mål. Först och främst ska jag få henne att hålla. Detta ska jag göra genom:
v Ge henne magnesium och glukosamin.
v Arbeta henne i pessoaselen så hon har chans att bygga upp ryggmuskulaturen. Blir den starkare kommer troligtvis kotorna hålla sig mer på plats.
v Kolla upp henne regelbundet av vår kiropraktor.
När hon håller är målet att hon ska säljas men för att vi ska kunna få ut det kapitalet vi vill så måste hon ut och tävla och få resultat. Vem det är som kommer tävla henne får framtiden avgöra. Det beror på hur min mentalitet håller och min ridning. Har dock gjort det förr så tror det är mer den mentala biten som måste bli bättre om det ska gå. Men jag kommer i vilket fall som helst ändå tävla henne fram tills dess att vi vet att hon håller och där är målet att hon ska göra stabila 110cm rundor i år så jag nästa år kan tävla 120cm på henne.
Mina mål med Dasiy 2014:
Tävlings mål med Dasiy är att så fort jag får klartecken från tränare debutera 130cm med henne och sedan bli stabil i 130 och göra bra rundor. För att jag ska kunna genomföra detta så måste jag:
v Sätta bra runder dem närmsta 120-125cm rundorna jag rider.
v Min mentala bit, går alltid att utveckla men måste framför allt jobba bort dem så kallade ”hjärnsläppen”. De får inte hända när hindren blir högre.
v Kunna hantera henne ännu bättre när hon tittar till på saker, att inte göra så stor sak av det bara hålla om och hålla i.
Dasiy ska även få en längre vila i vinter att smälta allt och få en chans att återhämta sig då hon har gjort en otrolig stor utveckling det senaste året.
Mig själv och min egen ridning
Ett mål är att utveckla min mentalitet och bli tryggare i mig själv, detta ska jag göra genom att:
v Ta tag i och jobba mer med det mental biten, jag blir lätt lite lat där och väljer bort det.
v Läsa alla böcker som ligger i en fin hög och väntar på att jag ska läsa dem.
v Arbeta med mina övningar om jag har.
Vill även utveckla min ridning, så klart. Där vill jag speciellt utveckla min ridning inom markarbetet eftersom det är där allt börjar, det ska jag göra genom:
v Arbete med allt jag skrev ner från Holland.
v Rida med fastbundna stigbyglar varannan gång.
v Om jag känner att jag tappar känslan i handen så rida med ägg i händerna igen direkt men inte för ofta, bara för att få till en känsla.
v Läsa Pether Marknes bok
v Fortsätta läsa runt på nätet, tidningar och lära mig
v Om jag får chansen att kolla på duktiga ryttare så fortsätta se, härma och lära.
v Bli mycket duktigare på att aktivera hästen
Jag vill bli mycket stabilare på banan. Om jag blir det är det större chans att andra vill att jag ska tävla deras hästar vilket jag behöver för att kunna utveckla min ridning, då jag behöver timmar i sadeln och jag inte är född i en familj som kan ge mig den chansen. Detta ska jag bli bättre på genom att:
v Tävla, rida
v Kolla andra duktiga ryttare, se, härma och lära.
v Utveckla den mentala biten
Jag vill även utveckla mig som affärskvinna. Jag kommer behöva sponsorer och hästägare. Då är det är viktigt att veta hur man ska tänka. Ridsports folk är inte alltid så snälla som de ser ut. Detta är även något man har användning av hela livet i många situationer. Detta ska jag utveckla genom att:
v Lyssna på människor som kan
v Läsa böcker
Jag vill även bli bättre på att ta hand om min kropp, detta ska jag göra genom att:
v Ta mig tid till att yoga, då man som ryttare tränar väldigt mycket statisk tränig tycker jag det är viktigt attta hand om den genom att yoga.
Sen ska jag ha roligt och ha en glädje i allt jag gör!
Detta är mina största mål just nu för det som är kvar av 2014
Jag har inte speciellt mycket tid till att träna så kallad vanlig eller enligt vissa riktig träning. Då det även inte ger mig så mycket inom ridning och jag istället för att slita mer på kroppen brukar ta hand om kroppen och göra yoga istället. Men inom skolan har vi Idrott och i måndags så hade vi crossträning i skolan. Tog det ganska lugnt då jag har en förkylning som inte riktigt vill ge sig. Dock räckte det för mig som inte just sprungit på några månader och träningsvärken känns gott i benen nu några dagar efter.
Torsdag: Idag hoppade jag henne. Hade en inbjudande 3 kombination ett räcke på medellinjen och en oxer på långsidan, tanken var att hoppa henne lite och se om hon var tillräckligt igång för att åka på pay and jumpen. Hon kändes super fin och höll sig lugn och kontrollerbar innan hindren vilket är väldigt bra, dock blev hon väldigt taggad och drog på efter hindren så jag hoppa en bana där jag gjorde halt efter varje hinder. Efter banan tog jag bara något hinder och då var hon mycket mer tillbaka efter hindret. Väldigt nöjd med henne, hon känns väldigt fräsch och fin.
Fredag: Longerades i pessoaselen. Passa även på att klippa henne vilket gick super bra även utan att droga henne.
Lördag: Var iväg på en pay and jump mest för att hon ska få komma ut och se hur är nu när hon inte vart ute på hela sommaren. Hoppa en 90/100cm bana där hon fick ett ner men kändes fin, sen hoppa jag en 100/110cm bana där var hon nolla och fin. Hon blir fortfarande väldigt taggad men jag kan fortfarande kontrollera henne vilket är väldigt positivet. Kiropraktorn var och kolla på henne senare efter tävlingen och allt låg som det skulle vilket var väldigt skönt, nu är det bara att fortsätta att bygga upp henne.
Söndag: Vila efter gårdagens ”tävling”.
Måndag: Longerades i pessoaselen, inget speciellt bara lugnt arbete i trav och lite galopp. Hon var rätt taggad, så försökte få henne och slappna av mer.
Tisdag: Red ett lugnt markarbete med mycket fokus på skritten, har känt att hon har suttit fast lite i vänster varvet så gjorde mycket sidvärtsrörelse några steg vänster några steg höger. Massor med volter åt olika håll, ställde in, ställde ut osv. Efter 20 min kändes hon fin, då fatta jag galopp. Galopper några varv i ena varvet och bara gav henne chans att släppa efter och galoppera igenom kroppen mer istället för att bli studsig och spänd. Hon var mycket bättre i galoppen och kändes som hon släppte efter mer i vänstervarvet, hon fick mycket bättre och rundare galopp där.
Dasiy
Torsdag: Hoppade på samma hinder som med Activity. Jobba på att bara håll ihop henne verkligen hela vägen och jäklar vad hon hoppa! Hon kändes super fin och ridningen satt jätte bra.
Fredag: Red ett markarbete mycket mjukgörande, använde mig av en uppbyggnad efter en lektion i Holland. Jobba verkligen på att aktivera henne hela tiden och få henne att gå framåt i alla sidvärtsrörelse. I sluten kändes det som hon kom igenom mer, dock ju mer ho släppte los ju mer börja hon ligga på och taggad på sig. Så i slutet av passet fick jag endast sitta på fyrkanten och rida några stegàhaltàgaloppàhalt osv. Tills hon börja vänta lite mer igen.
Lördag: Även Dasiy var på pay and riden, mest för att känna på formen efter Holland. Hoppa två 120cm där hon var nolla i båda. Har en nytt bett vilket påverka lite i första rundan men i andra rundan kändes det väldigt, väldigt bra. Måste dock ännu mer jobba på balansen över hindret över två hinder slängde jag fram handen och ibland blev jag lite snabb och hårde direkt efter hindret. Men annars var känslan super!
Söndag: Min vän fick rida en lektion på Dasiy, med lite hoppning inlagt.
Måndag: Skritta ut i Läjet en lång sväng med en vän.
Activity: idag börja jag med att jobba mycket i skritten och pressa henne lite för att se hur hon skulle reagera. Förhoppningen var att det skulle funka jätte bra, men sen får man inte glömma att det är en väldigt speciell ponny man jobbar med. Så istället blev hon lite sur och stressad. Så jobba lite till i skritt mycket sidvärtsrörelse och volter. Traven är bättre att hoppa över vissa dagar, vilket det var idag. Börja galoppera lite och hon kändes fin i höger galoppen men vänster kändes ungefär som att åka i en gammal bil på en ojämn gammal väg. Så försökte håll om med ännu mer ben men då blev hon istället springig, och låg på ännu mer och då blev jag spänd och hård i handen. Övergick till att jobba galopp fattningar då, som styrka, lydnad och för att slippa allt springande. Men fick inte riktigt till den känslan och kände bara att jag tappa känslan mer och mer. Så det sluta med att det låg en liten tunna i paddocken som jag börja hoppa över och göra halt efter=succe! Då var jag tvungen att mjukna i handen och våga rida lite istället. Fokusera på något annat. Det svåra med lilla ponnyn är också att idag har jag en helt annna kontroll över henne alltså måste jag våga släppa efter själv med och inte var så perfektionistisk. Jag måste acceptera att hon är som hon är och att man måste anpassa det lite efter henne också.
Dasiy: jag kände efter Activity att det ibland låser sig när jag vill för mycket och det inte fungerar. Dasiy har det vart väldigt serriöst fokus och jag blir nästan lite despirat efter känslan som jag hade sista veckan i Holland. Så då tänkte jag, släpp allt och lek lite med henne. Så uppvärmingen som var lång bestod av lek, bryde mig inte alls hur hästen kändes i handen eller gick. Red runt med lite halv långa tyglar öka minska lite barnsligt ibland och fint ibland. "Hoppa" öve små, små hinder. Ibland som en lite galen ponny ryttare och ibland så bra jag kan. Detta gjorde att jag fick en variation i min ridning som jag annars har svårt för, det är så lätt att bara mala på i samma tempo, samma spår osv. Sen fick hon skritta lite och så bara flytta jag lite och kände på henne och hon var himla fin att rida sen, släppte igenom och jobba på! Det enda frusterande var att grannarna har köpt en självgående gräsklippare och den var livsfarlig enligt Dasiy. Så den övre delen av banan var hon lite spännd att rida på.
Dagens Lärdom/Påminelse: Jag måste verkligen lära mig att släpp det inprentade från tiden då jag även höll på med dressyr att hästen måste gå i form, se ut på ett visst sätt, det ska se snyggt ut osv. Jag ska istället fokusera på att rida effektivt och bra. En genomarbetad häst är väldigt mycket viktigare än om den böjer på huvudet några meter av en nersågad hand. Måste våga släppa på den extrema perfektionisten på fel saker och istället lägga den på rätt saker. Jag behöver även våga utmana mig i min ridning mycket mer. Verkligen jobba med det som jag tycker är svårt och göra allt lite snabbare, sysselsätta hästarna lite mer. Utan att stressa upp min ridning och spänna mig!
Activty har fått gå i pessoaselen idag, jag hade två bommar jag jobba henne över. Hon var vädligt spännd och lite stressad, vet inte om det hade och göra med att det blåste så mkt eller vad det kan ha varit som påverka henne. Men på slutet efter jag jobba mycket med rösten och andningen så lugna hon ner sig mer och såg bättre ut. Bommarna hjälpte verkligen till så hon kom igenom det lilla extra i ryggen och i slutet när hon slappna av så såg hon väldigt lösgjord och mjuk ut.
Daisy hade jag tänkt att rida ett lagom markarbetes pass på, men då inget ville funka för mig idag... sluta det med att jag låg och red olika galoppsprång mellan två bommar på volt för att få in lite tempoväxlingar och något att fokusera på. Nej idag var en sån dag då det inte ville sig. Satt bara och drog i grammanen även om jag tänkte på det hela tiden, stort fy på Maja. Var slut i huvet men kroppen var pigg och Dasiy kändes lite halvseg. Som tur var blev det lite bättre på slutet och kändes som jag fick henne lite mer fram till handen och jag släppte grammanen.
Det blir vila för hästarna imon då jag och mamma ska åka upp till en föreläsning i Göteborg, sen får jag sätt mig och läsa igenom det jag antecknat från Holland, lära mig och försöka hitta tillbaka till känslan jag hade sista veckan i Holland. Den har vart lite fram och tillbaka sen jag kom hem. Nya tag på onsdag!
Måndag: longerades i pessoaselen, då hon vila hela sommaren medan jag var i Holland satte jag igång henne genom longering i pessoselen så hon bygger upp ryggen och förhoppningsvis kommer kotorna ligga kvar på rätt plats.
Tisdag: Longering i Pessoasele.
Onsdag: Red ett lugnt lösgörande markarbete, mest för att känna av formen och komma igång lugnt.
Torsdag: La ut tre galoppbommar som jag galoppera över vilket gick förvånansvärt bra, annars brukar hon stressa upp sig väldigt mycket men hon höll sig på banan och höll en bra rytm hela tiden. Antingen är hon fortfarande för tjock och orkar inte eller så har jag lärt mig något nere i Holland.
Fredag: Longering i pessoaselen
Lördag: Första Hoppning efter sommarvilan. Hade ett lågt räcke, lång väg till en bom på en långsidan och på andra långsidan hade jag samma fast med en oxer. Hon skötte sig väldigt bra, även om hon ladda som tusan innan, över och efter hindret så räckte det bara med att jag sträckte på mig höll om med benen så fick jag tillbaka henne fint, vilket annars har varit väldigt svårt.
Söndag: Lugn uteritt, jag och några kompisar skritta ut en lång sväng i Läjet. Vilket ledde till en lycklig ponny.
Dasiy
Måndag: Vila, hon fick vila en vecka efter Holland, bara återhämta sig och ta det lugnt.
Tisdag: Lugn uteritt, jag och en kompis skritta en lång runda i Läjet.
Onsdag: Red ett mjukgörande halv hårt markarbete, för att komma igång.
Torsdag: De tre bommarna jag hade till Activity höjde jag upp till cavaletti, låg sedan och rulla över dem i galopp.
Fredag: Markarbete med fokus på tempoväxlingar och sidvärtsrörelse.
Lördag: Hoppa henne. Jag värmde upp med ”klockan”. Sen var tanken att jag skulle göra liknande som Activitys övning men lite mer avancerat. Dock efter gjort det några gånger och kommit på oxer kände jag att det var viktigare att jag la fokus på mig själv. Så låg på en volt och hoppa oxern där jag bara fokusera på min sits och balans över hindret.
Söndag: Lugn uteritt, min kompis red henne när vi skritta ut i Läjet
